Tips!

Förra veckan när jag kom till stallet så låg Asse ner i hagen när jag kom. Konstigt tänkte jag, och tog in hästarna. Väl inne i boxen så la sig Asse ner på en gång trots att han hade sitt middagshö i boxen.

 In i boxen för att få upp honom på fötterna. Kolikkänning, tänkte jag och tog ut honom i stallgången. Kollade tempen, ingen feber. Lyssnade på magen efter kurr, det kurra. Kollade slemhinnor, dem var fina. Kände på benen o hovarna, dem var kalla o fina. Så jag beslutade mig för att ta en skrittrunda.

 Vi gav oss ut och Asse var pigg och fin som vanligt. Väl tillbaka i stallet och släppt in Asse i boxen så ville han lägga sig ner igen. In och drog upp honom och gick ut o traska i mörkret. Jag var inte laddad för en natt i stallet kände jag. 

Efter jag promenerat i ca 30 min så kollade jag tempen igen, ingen feber. Lyssnade på magen, hörde kurr. Men han hade inte bajsat sedan han kom in, och inte vet jag när han bajsade sist i hagen? Jag kände lite smått paniken att han var förstoppad.

 Ringde och pratade med Kristina som sa att jag skulle prova att göra i ordning Asse som om vi skulle åka iväg. Så jag tog på transportskydden, bytte täcke. Men inget hände. Asse stod där med minen "va? Varför ska vi ut o åka nu?" Jaha, tänkte jag, men om jag kopplar på o kör fram släpet så kanske han blir lite på tårna.. Ingen hände. Men jag lastar väl på honom då, och släppte på honom i släpet. (Asse brukar bajsa det första han gör när han kommer på släpet). Inget hände. Amen va tusan, jag kör en sväng. Så jag körde en kvällstur mitt i natta ner till centrum o tillbaka.

 När vi kom tillbaka på stallplanen och jag skulle lasta av, visst tusan hade han bajsat då! Hurra! Efter 6h utan bajs, kanske ännu mer vad vet jag, så fick jag tillslut honom att utföra sina behov! Väl tillbaka i boxen så var Asse nöjd och ville gärna ta sig några tuggor av höet, och det fanns inte en tillstymmelse av att han skulle vilja lägga sig ner.

Men jag ville gärna att han skulle bajsa yttligare en gång innan jag begav mig hemåt. Efter någon timma så släppte jag ut honom i hagen. Han stod där i hagen med den där blicken "va tusan, ska jag gå ut i hagen mitt i natten för?". Jag jaga på honom lite, och gick även ut i buskarna för att skaka lite på grenarna för att få någon form av reaktion. Och på så sätt få honom lite nervös. Gick la sådär.. Måste jag säga att jag har en häst med ett coolt psyke? 

Men nu kände jag mig ändå lugn.. Så tillslut åkte jag hemåt. Och Hannas pappa lovade att hålla ett öga på honom.  Men mycket mer än så blev det inte, skönt!

Så ett hett tips om pållen har kolikkänningar är att låtsas att ni åka iväg (så länge dem kan stå på benen och inte är allt för dåliga) för det funkade! Att jag aldrig tänkt på det tidigare?

En gammal bild på mig o Asse❤️